Che – att begripliggöra en ikon

Att kommunisten, ministern och gerillaledaren Che Guevara är en ikon världen över än idag beror förmodligen lika mycket på ett snyggt fotografi som hans faktiska handlingar under sin livstid. Inte för att förringa Ernesto ”Che” Guevaras betydelse som historisk person: den kubanska revolutionen är fortfarande en nagel i ögat för USA:s latinamerikanska intressen och för de kubaner innanför eller utanför Kuba som drömmer om att landet skall bli fritt från Castrobröderna.  Och för dem som sympatiserar med Guevaras sak är han ju onekligen attraktiv som ikon: en ungdomlig revolutionär som inte drog ner på tempot förrän hans motståndare tog livet av honom. Man kommer dock inte ifrån att utanför Kuba och Latinamerika är de som kan beskriva hur det berömda fotot på Guevara ser ut förmodligen betydligt fler än de som kan redogöra för hans liv.

 I alla fall, det stora arbete som det innebär att göra en film av Che Guevaras historia tog filmaren Steven Soderbergh på sig och detta resulterade i två filmer: Che – Argentinaren och Che – Gerillaledaren. Det är svårt att se de här två filmerna var för sig utan de måste nästan ses som en helhet. Che – Argentinaren visar Guevara under den kubanska revolutionens tid och innefattar även Guevara begav sig till New York 1964 för att prata i FN – skyskrapan. Den här filmen känns stundom lika fragmentiserad som en David Lynch film (behöver inte vara en dålig sak) och är lite svår på det sättet: man går lätt bet om man försöker göra ett kronologiskt helhetsgrepp på vad som faktiskt händer under filmens lopp. Ändå tycker jag att det är njutbart att titta på Che – Argentinaren, det gäller bara att ge upp ambitionen att se den som en biografi. Benicio Del Toro är helt perfekt som huvudrollsinnehavare och Soderberghs uppenbara ambition att göra en snygg film ger resultat. Om Che – Argentinaren dras med problemet att den kanske blir lite tråkig på grund av svårigheterna att hänga med i händelseförloppet så är Che – Gerillaledaren desto mer spännande. Guevara har bytt plattfrom från Kuba till Bolivia för att sprida revolutionen över kontinenten. Där möter han på svårigheter: hans framgångar vill inte upprepa sig och USA är fast beslutna att inte låta kommunismen få ytterligare ett fotfäste i Amerika. Det är Guevaras undergångssaga som berättas och det är svårt att inte ryckas med.

Förutom Soderberghs filmatisering av Ches liv finns det en några år gammal biopic av Walter Salles : Dagbok från en motorcykel med Gael Garcia Bernal i huvudrollen. Denna film har ett annat fokus och skildrar den unge Guevaras politiska uppvaknande under en längre resa på den Latinamerikanska kontinenten. Salles lyckas kanske bättre än Soderbergh med att begripliggöra personen Che Guevara, och åskådaren får mer insikt i vilka hans motiv var.

Om man nu är verkligt nyfiken på vem Che Guevara var som person och inte bara vill titta på en massa filmer hela tiden finns det en del böcker att tillgå. Svensken Björn Kumm, som såg Guevara på sin dödsbädd, kom nyligen med biografin Che. Men den mest definitiva biografierna sägs vara skrivna av Jon Lee Anderson Che Guevara: Ständigt mot segern 1928-1959 och Che Guevara: Fosterlandet eller döden 1959-1967.

Finns Steven Soderberghs filmer om Che inne på biblioteket?

Finns Dagbok från en motorcykel inne på biblioteket?

Finns Björns Kumms Che inne på biblioteket?

Finns Jon L Andersons biografier om Che Guevara inne på biblioteket?

/Tobias

Ken Loach och de papperslösa

Häromdagen såg jag Ken Loachs film it’s a free world om jobbtrafficking och utnyttjandet av papperslösa arbetare i en globaliserad värld.

Historiens huvudperson är Angie (Kierston Waering), en ensamstående brittisk mamma som kämpar för att få tillvaron att gå ihop. Filmen börjar med att hon förlorar sitt jobb när hon utsätts för sexuella trakasserier från sin chef. Angie, som själv har en trasslig bakgrund, är dock inte den som ger sig utan bestämmer sig för att utkräva en hämnd: att starta ett eget framgångsrikt bemanningsföretag, kosta vad det kosta vill. Tillsammans med rumskamraten Rose skrider hon till verket och börjar rekrytera östeuropeiska arbetare som jobbar billigt åt brittiska företag.

Trots inledande framgångar går det så småningom trögt för Angie och Rose och de skaffar sig fiender i ”branschen”. Att börja anställa arbetare som saknar papper och därmed öka sina egna vinster är inte bara lockande utan det finns starka krafter som kräver den utvecklingen. Angie är inställd på att göra vad som krävs för att vinna i en fri värld…

 Ken Loach kan lätt anklagas för att vara en pamflettregissör (som här) men it´s a free world är en i mitt tycke väldigt bra film som visar många perspektiv av ett intressant ämne. Speciellt karaktären Angie lyfter filmen: hon är mångbottnad och fungerar både som filmens hjälte och bad guy. Ibland framstår hon som lika maktlös som de papperslösa hon utnyttjar, och det är väl också en del av Loachs poäng: när Angie beter sig som ett sannskyldigt monster är hon också produkten av ett samhälle, och av allas våra handlingar.

Ken Loachs film utspelar ju sig i Storbritannien, men är du intresserad av de papperslösas situation i Sverige kan jag rekommendera De papperslösa och de aningslösa av Kristina Mattsson som kom ut häromåret på Leopard Förlag. En informativ och dyster behandling av ämnet.

Finns it’s a free world inne på biblioteket?

Finns De papperslösa och de aningslösa inne på biblioteket?

/Tobias

Vem är jag att säga emot Bokhora?

”Glöm för ett ögonblick bort att ”Djävulens Märke” utspelar sig på en högstadieskola och att hjältinnan bara är 16 år. ”Djävulens märke” må sorteras som ungdomsbok, men är så välskriven att den förtjänar vuxna läsare.”

När landets bästa bokblogg skriver så ser jag inget annat val än att bjuda er på en länk till vår unga blogg och mitt inlägg om den läskigaste boken jag läst på väldigt länge:

http://ungabotkyrkabibliotek.wordpress.com/2009/11/04/djavulens-marke/

men du kanske är för gammal och tråkig för att vilja/våga bli riktigt riktigt rädd i höstmörkret?

/Henrik

Feministiskt Forum 2009

Den 14 november är det dags för Feministiskt Forum i Folkets hus Hallunda. En hel del spännande personer kommer dit och även vi! Biblioteket kommer att vara där med bland annat en workshop där vi handfast  och aktivt dekonstruerar den manliga litteraturkanonen  – Ni kommer även kunna följa vad som händer under dagen vid vårt bokbord på Twitter.

Vi ses där!

/Andrea

Solange

Författaren Willy Kyrklund dog 27 juni 2009, 88 år gammal. Författaren och journalisten Malte Persson tyckte att detta var så pass signifikant att han avbröt sin semester för att skriva en liten dödsannons i sin blogg med motiveringen att Kyrklund (fram till dess han dog då…) ”var Sveriges bästa levande författare – lika lysande klar i tanken som i den sällsynt vackra prosastilen”. Jag hade ju vid detta tillfälle varken läst Willy Kyrklund eller Malte Persson, men det är ju inte svårt att bli lite nyfiken när man läser sådana lovord.

 Så jag tog Malte Perssons rekommendation och gav mig på att läsa Solange, en relativt kort roman från 1951 som skall vara en introduktion till Kyrklunds författarskap. Boken handlar kort och gott om flickan Solange, hennes uppväxt och så småningom hennes äktenskap med Hugo.  Mycket av stoffet i Solange är av den arten att det alltid känns aktuellt: en ung persons drömmar i konflikt med en mördande vardag. I romanen kan man läsa om tvåsamhetens bojor och konventionernas börda, och romanen berör utan att skeendena beskrivs överdrivet dramatiskt. Snarare är Kyrklunds prosa lite enkel och drömsk.

 Solange är stilistiskt snygg men också idéstoffet i den är intressant (och det krävs ju för en bra roman i alla fall om du frågar mig). Mötet mellan dröm och verklighet i ett svunnet folkhem lämnar mersmak och jag kommer nog att återkomma till Kyrklund igen. Kanske genom Polyfem förvandlad som nyligen fick en ny utgåva av Modernista förlag?

Vad finns det för böcker med Willy Kyrklund inne på biblioteket?

/Tobias

Filosoficafé

På onsdag har vi för första gången Filosoficafé i Hallunda bibliotek. Det ska bli spännande att se hur det kommer att gå, hur många som kommer och vad som kommer att diskuteras.  John Bornemark är den som leder träffarna och nu på onsdag inleder han utifrån begreppet ”Utanförskap, vad är det?”

Plats/Tid: Hallunda bibliotek, onsdag 28 oktober, klockan 18-20.

Välkommen.

/Andrea

De är nominerade till Augustpriset 2009

Idag offentliggjordes vilka böcker som är nominerade till årets Augustpris, som delas ut på Augustgalan den 23 november.

Listan är lång, men i den skönlitterära kategorin är de nominerade:

Eva Adolfsson – En liten historia

Steve Sem-Sandberg – De fattiga i Lódz

Aris Fioretos – Den sista greken

Per Agne Erkelius – Hotel Galicja

I samma kategori finns två lyriker: Johannes Anyuru – Städerna inuti Hall och Anne Jäderlund – Vad hjälper det om en människa häller rent vatten över sig i alla sina dagar

Läs om fler kategorier och mera:

DAGENS NYHETER / SVENSKA DAGBLADET /AFTONBLADET

/Andrea

Frances

Jag har aldrig varit i Paris, och jag tror att min romantiserade bild av staden (som är skapad utifrån romaner av Simone De Beauvoir och årets bok Igelkottens elegans eller filmer som Jules & Jim och Amelie från Montmartre) kommer att göra mig besviken den dagen jag kommer dit. Paris för mig är portvin, dekadens, cigrattmunstycken, portvakter, klackskor, page och hatt.

Nyligen läste jag seriealbumet Frances Del 1 av Joanna Hellgren och hon lyckas förstärka min bild av Paris, med sina vackra teckningar och karaktärer. Frances är en succé i Frankrike och jag ser framemot Del 2.

Läs Smålandspostens recension

Hitta Frances i biblioteket

/Andrea

Med fyren på omslaget – istället för Läckberg

Ingen kan ha missat att Camilla Läckberg har kommit ut med en ny roman som heter ”Fyrvaktaren”? Istället för att skriva om henne och nya boken tänkte jag föreslå tre andra böcker som du kan läsa – med Fyren på omslaget.

Johan Theorin har några likheter med Läckberg, till exempel att hans böcker är storsäljare och att de båda befinner sig i deckargenren – men – Theorin är bättre. Hans senaste bok ”Nattfåk” är en spännande och mystisk berättelse som utspelar sig på Öland, där en fåk är en kraftig storm som drar med sig snö och is. Fåken har tagit flera människors liv på Öland och förr var sjömän ofta inblandade. I boken är huvudpersonerna en familj från Stockholm som flyttar till Öland för att börja ett nytt liv. De flyttar in i ett gammalt trähus som de ska renovera, men det nya livet stannar upp när ett dödsfall oväntat och mystiskt sker i familjen. Kombinationen mellan det oförklarliga mordet och den gåta som fåken bär med får mig att tycka att boken står sig riktigt bra i deckargenren.

- Havet är trasigt, säger Simon, en pensionerad illusionist som är en av huvudpersonerna i John Ajvide Lindqvists bok ”Människohamn” – en av mina favoritböcker från förra året.

I likhet med Theorins bok så har naturen en handlingskraft och en avgörande roll i boken, men det finns inget mord som ska lösas utan det är istället en berättelse om sorg och saknad, med övernaturliga inslag och ett märkligt slut (som jag verkligen undrar hur de kommer iscensätta i filmatiseringen).

”Fyrväktaren” av Jeanette Winterson är en fantasifull uppväxtskildring med ett orginellt språk. Flickan Silver blir omhändertagen av fyrväktaren Pew efter sin mammas död. Tillsammans lever de i fyren och Pew uppfostrar henne så att hon ska kunna ta över efter honom. De lever i en isolerad värld med Pew’s fyrväktarhistorier som verklighet. Med de komiska metaforerna och det annorlunda berättarspråket lyckas Winterson åter igen med sitt säregna berättande.

Winterson är en orginell författare med en tuff uppväxt som hon skildrar i en den självbiografiska debuten ”Det finns annan frukt än apelsiner” som vi nyligen diskuterade i Läsecirkeln. Hennes böcker är sagor man inte glömmer så lätt.

Hitta Nattfåk i katalogen

Hitta Människohamn i katalogen

Hitta Fyrväktaren i katalogen

/Andrea

Nobelpristagare i litteratur 2009: Herta Müller

Rumänska författaren Herta Müller får årets nobelpris i litteratur!

Läs mera här: SVD / DN / AFTONBLADET / EXPRESSEN /WIKIPEDIA

Vad finns det för böcker med Hera Müller inne på biblioteket?

/Tobias