Den trettonde lärjungen heter en roman som jag köpte helt spontant häromveckan. Anledningen till att jag gjorde detta var att den är utgiven på Elisabeth Grate bokförlag, vars utgivning jag brukar gilla (de har ju till exempel varit kloka nog att översätta och ge ut en hel del böcker av nobelpristagaren le Clézio, och den utmärkta Stilla av Chen Ying som vi tyvärr inte har här på Botkyrka bibliotek) och att tja, baksidestexten verkade intressant.
Den trettonde lärjungen är skriven av en tunisisk författare vid namn Claude Kayat och utspelar sig i Jerusalem och Galiléen under tiden för den romerska ockupationen. Huvudkaraktären, en ung smed vid namn Hesekiel, står i begrepp att gifta sig och känner sig lycklig. Men en dag får han ett oväntat besök av en man vid namn Jesus som föreslår att Hesekiel skall följa honom som hans trettonde lärjunge. Hesekiel tvekar, och händelseutvecklingen får ett olyckligt förlopp efter hans möte med Jesus. Skall han lämna sin familj och sitt liv för att bli den trettonde lärjungen?
Claude Kayats roman är en välskriven och levande historia om Hesekiel och inre konflikter, en läsvärd historisk roman.
På onsdag 10/2 kl 18.30 besöker deckarförfattaren Mari Jungstedt Tumba bibliotek.
Hon kommer att berätta på ett personligt sätt om sig själv och sitt skrivande. Jungstedt är i slutskedet av arbetet med sin kommande roman ”Den farliga leken” (som utkommer i maj) och Tumbapubliken blir de första som får höra henne läsa ur boken.
Känner du ibland att det bara är de som är i samma ålder som dig själv som verkligen förstår vad du menar? Händer det att du inte riktigt hänger med i vad dina yngre arbetskamrater pratar om? (Keff, vad är det?) Slappna bara av, Elaine Bergqvist ska hjälpa dig.
I sin nya bok Du är din generation undersöker Elaine Bergqvist just generationskultur. Vi har ju tidigare hört talas om generationsklyftor, något negativt, men enligt Elaine är det oförståelsen mellan olika generationers kulturer som skapar klyftorna. Med boken vill hon skapa förståelse och kommunikation genom att kartlägga generationskulturerna från 30-talister till 80-talisterna. Resultaten har kommit fram genom intervjuer, och de har resulterat i allt möjligt, som t.ex. hur generationernas barndom såg ut, vad de lekte för lekar, vad de har för inställning till arbetsmarknaden och vilka uttryck de använder. Hyser du en förkärlek för superlativ som har med rymden att göra, som t.ex. ”från en annan planet”, ”spejsat” eller ”en galax ifrån” är du med största sannolikhet 50-talist. Om du däremot är konflikträdd och klär dina barn i unisexkläder – 70-talist!
Själv är jag, precis som Elaine Bergqvist, 80-talist. Vad kännetecknar då min generation? Elaine kallar oss för Lustgenerationen, 80-talister prioriterar helst efter sina egna känslor, speciellt när det gäller sysselsättning. Hellre ett jobb som är roligt än fast, prestige har inget att hämta och om vi inte trivs så är det inga större bekymmer att dra vidare. 80-talister är också beroende av att vara tillgängliga och har svårt att hantera världen utan mobil och ständiga Facebook-uppdateringar.
Elaine Bergqvist generaliserar såklart, men det går inte att komma ifrån många slående likheter mellan beskrivningarna och sig själv eller personer i ens närhet. Först nu förstår jag t.ex. varför en kompis som är 70-talist alltid slänger sig med förlegade ord som förvisso, således, onekligen och sannerligen.
Det skulle nog vara bra för alla att läsa Du är din generation, eller bara att fundera över den här typen av frågor över huvud taget. Fram för förståelse för generationskultur istället för generationsklyftor!
I dessa tider av urban oro kan man fråga sig varför? Hur? Och vad gör vi åt det? Det finns förstås inga lätta svar på dessa frågor men en början kan vara att gå och låna en bok som handlar om livsvillkoren i den moderna storstaden på biblioteken i Botkyrka. En annan början kan vara att du besöker Mångkulturellt centrum i Fittja under 2010 och ser deras utställning Den våldsamma staden. Under vårterminen går också Mångkulturellt centrums programserie med samma namn och fokus på urbant våld. Nästan varje torsdag klockan 18.00 hålls en föreläsning som angriper ämnet med en uppsjö av infallsvinklar. Jag gissar på att de perspektiv som ges kommer spreta vitt och brett då besökande föreläsande är bland annat Sveriges f.d statsminister Ingvar Carlsson, DN:s Stefan Jonsson, poeten Johannes Anyruru, dramatikerna America Vera Zavala och Nabila Abdul Fattah, dialogpolisen Roger Ekstedt, aktivister, kriminologer, filmare och forskare. För många att nämna här helt enkelt. Det fullständiga programmet hittar du här.
Tumba bibliotek och Botkyrka konsthall bjuder in till kreativa eftermiddagar i det textila hantverkets tecken. Vi provar stickning, virkning eller skapar helt fritt med garn.
Tid: Första onsdagen i varje månad, med start 3 februari kl. 15.00 – 17.00
Plats: Tumba bibliotek och Botkyrka konsthall, Tumba C.
Övrigt: Inga förkunskaper krävs. Ingen föranmälan. Ta med eget material. Fika finns till självkostnadspris.
Steve Sem-Sandbergs augustvinnande bok De fattiga i Lodz är förstås fruktansvärt hemsk, men också helt fantastisk. En värdig vinnare i dubbel bemärkelse. En värdig vinnare på grund av Sem-Sandbergs stilistiska bravurnummer där gettoinvånarna väcks till liv och ges en röst i vår tid. Men också i bemärkelsen att alla dessa människors liv och död behandlas med stor värdighet.
Boken handlar om det judiska gettot i den polska staden Lodz under andra världskriget. Berättelsen bygger på den krönika som skrevs i gettot, där man dag för dag skrev om födelse och död och allt däremellan. 250.000 människor stängdes in och sakta men säkert tömdes gettot, de som inte dog av den outhärdliga situationen innanför murarna fördes till utrotningsläger.
Berättelsen börjar försiktigt, med beskrivning av gettots organisation och ordföranden Rumkowski. Men snart börjar deportationerna. Rumkowski, den man som har sista ordet om allt i gettot, ställs inför allt mer omänskliga beslut. När han måste be föräldrar att frivilligt lämna ifrån sig sina barn till en säker död, har det bara gått ett par hundra sidor. Slutet, total utplåning, är givet på förhand, ändå är det så svårt att föreställa sig att det kan bli värre.
Inför Förintelsens minnesdag på onsdag den 27 januari, läs om livet i gettot i Lodz.
Aase Berg har nyligen kommit ut med en fin samling, Uggla, innehållande artiklar, essäer mm. De som tidigare har läst Aase Berg har kanske främst läst hennes lyrik. Vi har tidigare tipsat om hennes första roman riktad till unga, Människoätande människor i Märsta. Om det gick att tala om en Aase Berg-trend utifrån tre inlägg på våra bloggar skulle jag gärna göra det. Men bäst att låta bli. Hoppas kan jag ju.
I den här boken hoppar jag och läser fram och tillbaka utifrån vad jag för tillfället känner för, en artikel här, en där. Läs till exempel hennes text om outsidern och insidern. Eller den lysande artikeln om kärnfamiljen. Eller de många litterära analyserna. Det är både roligt och insiktsfullt när hon dissekerar så kallade ”sanna berättelser”. Och vem har inte undrat över och velat läsa om det manliga självföraktet i litteraturen?!
Berg vänder och vrider på ord och företeelser, så att de plötsligt framstår som helt genomlysta och tydliga. Tankar man själv har tänkt får form och struktur. Hon är en ordens mästare. Och logikens.
Regissören och författaren Johan Kling har i mitt tycke gjort en av 00-talets allra bästa filmer: lågmälda Darling från 2007. Filmen fick mycket uppmärksamhet när den kom och det var välförtjänt, Kling lyckas nämligen fånga mycket av sin samtids anda.
Darling har två parallella historier som så småningom vävs ihop och blir en. Nyskilda femtioplussaren Bernard är på väg att bli av med allt: fru, hus, jobb och sammanhang och han kämpar för att få behålla något litet. Han försöker hålla huvudet högt när han, som har jobbat som ingenjör, söker tillfälliga jobb på McDonald’s för att kunna överleva. Mikael Segerström, som spelar Bernard, låter oss bara ana den avgrundslösa hopplöshet Bernard måste känna när han i princip har förlorat allt och ändå försöker vara positiv, enbart för att orka överleva. Den andra huvudkaraktären Eva är däremot utåt sett väldigt framgångsrik, en vinnare. Hon är ung, vacker och har aldrig saknat pengar. Hennes liv kretsar kring festande på Stureplan och tomma relationer med tjejkompisar och pojkvänner. Men när det går utför så går det utför fort: och Kling låter Bernard och Eva mötas på klassamhällets botten när Eva förlorat jobb, bostad och vänner. Michelle Meadow gör en fantastisk tolkning av överklasstjejen Eva. Både Eva och Bernard känns levande och trovärdiga (trots att de har en del stolligheter för sig).
Darling är i mycket en film om 00-talets Stockholm och Johan Kling har även skrivit en roman som rör sig i ungefär samma territorium: Människor helt utan betydelse. Som konstverk betraktat är Människor kanske inte lika ambitiös som Darling då romanen inte täcker så många miljöer och sociala situationer som filmen. Människor helt utan betydelse utspelar sig under en dag då huvudpersonen som frilansar åt olika medieföretag i Stockholm går omkring på möten och känner sig frånkopplad från hela tillvaron. Samtidigt som huvudkaraktären går på möte efter möte, det ena mer deprimerande än det andra, väntar han på ett telefonsamtal på sin flickvän som aldrig kommer. Frånvaron av mänsklig närhet är total även om huvudkaraktären egentligen aldrig är ensam. I Darling och Människor helt utan betydelse har Johan Kling skapat en bild av Stockholm och Sverige som så klart inte är hela sanningen men som åtminstone jag kan relatera till.
Som många andra vampyrälskare dras jag till den mystiska och mörka, romantiska bilden av vampyrer. Ja ni vet, sammetsdraperier, slängkappor och New Orleans precis efter skymningen. Eller varför inte den ytterst romantiska vampyren Edward Cullen, som i motljus reflekterar över sin egen ondska och själlöshet i Stephenie Meyers regniga Forks, Washington. Ack, så vackert.
Men ibland kan det bara bli för mycket med all romantik. Om ni tröttnat på alla de där slängkapporna, eller om Edward och Bellas kyska high school-romans aldrig fallit er i smaken: här är lösningen för er. Hon heter Sookie Stackhouse. Hon är en helt vanlig servitris i Bon Temps, en liten håla i norra Louisiana. Eller förresten, helt vanlig kanske är fel ordval. Sookie har en medfödd talang, hon är nämligen tankeläsare. När vampyren Bill en dag kliver in i hennes liv öppnas dörrarna till en helt ny värld, fylld av vampyrer, våld och inte minst sex. Välkomna till den bloddrypande underjorden i Bon Temps!
Böckerna om Sookie Stackhouse är skrivna av Charlaine Harris, men de är mest kända för att de ligger till grund för tv-serien True Blood, skapad av Alan Ball (Six feet under). Oavsett om du läser böckerna eller ser tv-serien så kommer du inte att bli besviken om du gillar klassiska vampyrer i het miljö. I Charlaine Harris värld har vampyrerna ”kommit ut ur kistan” sedan några år tillbaka, efter att japanska vetenskapsmän uppfunnit syntetiskt blod som kan hålla vampyrerna från att dricka blod från människor. Tja, i alla fall rent teoretiskt. Det krävs nämligen ingen djupare undersökning av Bon Temps förrän man inser att vampyrerna kanske inte riktigt är så helylle ändå.
Den första boken om Sookie Stackhouse heter Dead until dark. De första två böckerna finns översatta till svenska, men jag utfärdar en varning för dem då översättningen inte är något vidare. Mitt tips är att läsa dem på engelska.
Missa för allt i världen inte att se True Blood, med Anna Paquin (Pianot, X-Men) som Sookie Stackhouse och Alexander Skarsgård som vampyrvikingen Erik Northman. Säsong 2 av True Blood kommer att visas på SVT i vår. Läs mer om det på deras True Blood-sida.
Det trauma som är konflikten mellan Israel och Palestina har ju dessvärre ständigt varit aktuellt de senaste decennierna. Förra året kom det ett par filmer som på olika sätt berör och belyser situationen för alla dem som är berörda av konflikten.
Den nattsvarta Waltz with Bashir börjar med att några vilda hundar med gulaktigt glimmande ögon kastar sig framåt längs en mörk gata. Det visar sig vara en dröm som en av Ari Folmans medsoldater återkommande plågats av sen han deltog i Israels krig i Libanon 1982. När huvudkaraktären får höra drömmen återberättas börjar hans egen uppgörelse med kriget som han deltog i men inte kan minnas. Han ger sig ut på jakt efter sina minnen.
Waltz for Bashir är en animerad film som huvudsakligen handlar om Israels invasion av Libanon 1982. Kriget utlöstes av att Israels ambassadör i London mördas och PLO anklagas för dådet. Vi har tidigare skrivit om den här perioden i Libanons historia i det här inlägget och det kan väl upprepas att det var en blodig och utdragen konflikt. Waltz for Bashir växlar mellan dåtid och nutid: historien av kriget återberättas av ärrade medelålders män, men vi får också möta deras 19-åriga nyrekryterade jag där och då. Själva titeln Waltz for Bashir alluderar till en massaker i ett palestinskt flyktingläger som var ett av resultaten av den israeliska armens politik i Libanon.
En annan film med en betydligt ljusare framtoning (får man nog säga…) är den palestinska filmen Granatäpplen och Myrra av Najwa Najjar som mer har karaktären av ett relationsdrama i ett ockuperat land. Konflikten mellan Israel och Palestina är närvarande i filmen och påverkar huvudkaraktärerna, men är inte filmens centrum som den är i Waltz with Bashir. Granatäpplen och Myrra börjar med ett giftermål mellan dansösen Kamar och olivodlaren Zaid. Det som börjar i äktenskaplig lycka blir snart till problem då Zaids mark blir ockuperat av hotfulla israeliska bosättare och han själv blir häktad. Kamar blir deprimerad och hänger sig åt sin dans för att ha något att hänga upp sig på medan Zaid är borta, något som inte ses med helt välvilliga ögon av Zaids familj.
Så utvecklas historien: Kamar slits mellan sina egna drömmar och sina ”plikter”, Zaid kämpar för att inte gå under och förlora allt medan han sitter fängslad, och i bakgrunden av detta utspelas en juridisk konflikt där Zaid och hans familj kämpar för att behålla sin mark. Nu tänker jag inte berätta mer om detta utan ni får se filmen…
Välkommen till Biblioteken i Botkyrka! På denna blogg kan du läsa om böcker, filmer, skivor, spel eller annat intressant som vi på biblioteken, eller du och andra läsare, vill tipsa om. Du kan kommentera, diskutera och fråga! Har du läst en bok, sett en film eller lyssnat på en skiva som du vill skriva en rad om? Maila dina tips till bloggen@botkyrka.se så publicerar vi dem!
Den trettonde lärjungen heter en roman som jag köpte helt spontant häromveckan. Anledningen till att jag gjorde detta var att den är utgiven på Elisabeth Grate bokförlag, vars utgivning jag brukar gilla (de har ju till exempel varit kloka nog att översätta och ge ut en hel del böcker av nobelpristagaren le Clézio, och den utmärkta Stilla av Chen Ying som vi tyvärr inte har här på Botkyrka bibliotek) och att tja, baksidestexten verkade intressant.
