Där vi en gång gått av Kjell Westö

En roman om en stad och viljan att bli högre än gräset” lyder undertiteln till Kjell Westös senaste roman. Staden är Helsingfors och de människor som bor, formar och formas av platsen och de historiska skeenden som utspelas där under 1900-talets första decennier. Berättelsen utspelar sig från den tid då Finland tillhörde Ryssland fram till andra världskriget med tidens våg av gryende fascism. De historiska skeendena är i allra högsta grad närvarande i de åtskilliga karaktärernas livsbanor och öden. Dessa banor vävs ihop både med varandra och med de roller de spelar i samhället som hela tiden förändras och gör status och maktpositioner svävande. Karaktärerna är, som i Westös tidigare böcker, finlandssvenskar från olika klassbakgrunder, bland andra överklassfamiljerna Widing och Lilliehjelm, arbetarfamiljen Kajander, och akademikern och socialisten Grandell. Vi får lära känna dem som unga människor i en ung nation och följa dem genom deras oftast traumatiska prövningar som sammanfaller med landets politiska utveckling.

Inbördeskriget spelar en avgörande roll och skildringen av striderna, förbrytelserna, laglösheten och godtycket är uppskakande i sin historiska och geografiska närhet för en läsare med endast torra historieöversikter i bagaget. Kriget går hårt åt karaktärerna och när det är över är ingen riktigt densamma och här tar en mellankrigstid vid som för vissa betyder bitterhet och hämnd, för andra flykt och berusning.

Det är på många sätt ett kostymdrama med otaliga tidsmarkörer – arkitektur, fotografi, jazz, reklam, 20-talsmode – vilket tillsammans med de målande miljö- och personskildringarna frammanar en otroligt stark illusion av sammanhängande tidsanda. Det är filmiskt och effektivt, ibland nästan lite överdrivet dramatiserande och romantiserande, men det fungerar och gör detta till en läsning som är svår att slita sig ifrån.

Marja

Finns boken inne på biblioteket?

Etiketter Finland, finlandssvensk litteratur, historiska romaner