Den 10 november 1989, det var en fredag och jag var ledig från jobbet. Radions P1 surrade i bakgrunden medans jag höll på att stöka i köket. Plötsligt stannar jag till när jag hör nyheterna. Berlinmuren har fallit och mängder av människor från Östberlin har begett sig över gränsen till väst. Har jag verkligen hört rätt? Sätter på TV:n och följer nyheterna hela dagen. Ringer mina föräldrar och berättar vad jag hört på radion.
Ja, den här händelsen berörde mig starkt eftersom jag har anknytning till Berlin. Min mamma är född och uppväxt där, jag har min släkt i Berlin och har tillbringat många sommarlov där. Muren har funnits där så länge jag kan minnas och aldrig kunde jag tro att muren skulle rivas.
Någon gång i mitten av 80-talet när min man för första gången kom till Berlin så var vi över på den östra sidan. Vi stannade till vid något som helt uppenbart var en f d tunnelbanenedgång men som nu var igenbommad. Vi tittade på kartan och kom fram till att det måste vara en av de ”döda” tunnelbanestationerna i Östberlin som tunnelbanan från väst passerar men inte får stanna vid. Ungefär som hållplatsen på blåa tunnelbanelinjen mellan Hallonbergen och Kista, där Kymlinge station skulle varit om man hade bebyggt Järvafältet. Det som en Martin förundrades över var att tunnelbanenedgången var så intakt bortsett från att den var igenbommad. Nästan som om man sparat den för att kunna öppna den igen om Berlin skulle bli en enad stad igen. Äh, kom igen tyckte jag, det kommer aldrig att hända under vår livstid. Sedan dess har vi varit tillbaka i Berlin, klivit av på just den stationen och kommit upp ur underjorden där vi då stod och förundrades över ”döda” spökstationer och igenbommade nedgångar.
Det finns många intressanta böcker om Berlin och murens fall. En av mina favoriter är Stasiland, en reportagebok om hur det var att leva i det forna DDR och ständigt vara övervakad av Stasi, den hemliga polisen. Författare är Anna Funders, född 1966, australiensisk journalist som bott och arbetat i Berlin i många år.
Filmen De andras liv är en skrämmande skildring av det östtyska övervakningssamhället och Stasis metoder. Här kan man verkligen säga att ”storebror ser dig”.
Filmen utspelar sig i Östberlin med början 1984 och handlar om den till synes känslolöse Stasi-mannen Gerd Wiesler som får i uppdrag att övervaka författaren Georg Dreymann och dennes flickvän, skådespelerskan Christa-Maria Sieland. Till en början ser Wiesler uppdraget som en möjlighet att klättra i hierarkin och rapporterar sanningsenligt till sina överhuvuden i Stasi-ledningen. Efterhand som fascinationen och förståelsen för de övervakade konstnärerna växer, flyttas hans lojalitet och utan deras vetskap börjar han istället att skydda dem.
Berlinmuren : historien om muren som delade en värld av Frederick Taylor
Det var både dramatiskt och oväntat när det plötsligt började växa upp ett taggtrådsförsett hinder rakt genom fyramiljonersstaden Berlin den 13 augusti 1961. På några få dagar hade det omvandlats till ett byggnadsverk som kom att symbolisera hela det vansinniga kalla kriget mellan öst och väst: Berlinmuren.
Frederick Taylor berättar hela den spännande historien om efterkrigstidens stora konflikt som ledde till tragedin med att staden Berlin delades, de splittrade familjerna, de många som sköts när de försökte ta sig till väst, och de som lyckades ta sig över muren. Konflikten och hotet om ett kärnvapenkrig tog inte slut förrän muren började rivas kvällen den 9 november 1989 av det folk som den skulle hålla inspärrat.
När DDR & BRD blev Tyskland av Lennart Hellström
Hur kunde Tyskland, lika oväntat som snabbt, bli ett enat land igen efter 45 år av delning? På mindre än ett år dessutom.
I del ett ges ett historiskt perspektiv på den tyska frågan. Sedan följer ett tvärsnitt av DDR som bakgrund till de omvälvande händelserna på hösten 1989. Det dramatiska skeendet som ledde fram till Berlinmurens fall den 9 november 1989 avslutar del ett.
Del två redogör för det komplicerade diplomatiska spel som mynnade ut i Tysklands återförening den 3 oktober 1990. Som avslutning görs ett försök till sammanfattning och förklaring av Tysklands enande.
Del tre visar på det splittrade och motsägelsefulla resultatet av enandet. Mycket blev inte som man hade tänkt sig när muren föll. Här skildras några viktiga problem som fortfarande i stor utsträckning påverkar Tyskland och som kommer att finnas kvar en lång tid framöver.
/Anita
Att bli tagen på allvar som kvinnlig konstnär och författare under slutet av 1800-talet var inte självklart trots att frågan om kvinnans rättigheter och ställning som hustru, mor och konstnär vid denna tid, närmare bestämt 1880-talet, stod högst på dagordningen. Att det var de nordiska författarnas uppgift att ställa problem under debatt hade George Brandes kungjort under ett seminarium i Köpenhamn vilket gav upphov till en bred repertoar av problematiserande, samhällskritisk dramatik (med ett annat ord ”indignationslitteratur”). Till de kvinnor som hade självförtroende nog att skriva dramatik, vilket herrar som August Strindberg, Henrik Ibsen och Björnstjerne Björnson ägnade sig åt, hörde Victoria Benedictsson, Alfhild Agrell och Anne Charlotte Leffler. Deras dramatik var mycket populär. Alfhild Agrells uppskattade stycke Räddad (1882) uppfördes inte mindre än 26 gånger på två år på Kungliga Dramatiska Teatern. (Som en jämförelse kan nämnas att Strindbergs pjäser i genomsnitt uppfördes 10 gånger.)
