Den 10 november 1989, det var en fredag och jag var ledig från jobbet. Radions P1 surrade i bakgrunden medans jag höll på att stöka i köket. Plötsligt stannar jag till när jag hör nyheterna. Berlinmuren har fallit och mängder av människor från Östberlin har begett sig över gränsen till väst. Har jag verkligen hört rätt?  Sätter på TV:n och följer nyheterna hela dagen. Ringer mina föräldrar och berättar vad jag hört på radion.

Ja, den här händelsen berörde mig starkt eftersom jag har anknytning till Berlin. Min mamma är född och uppväxt där, jag har min släkt i Berlin och har tillbringat många sommarlov där. Muren har funnits där så länge jag kan minnas och aldrig kunde jag tro att muren skulle rivas.

Någon gång i mitten av 80-talet när min man för första gången kom till Berlin så var vi över på den östra sidan. Vi stannade till vid något som helt uppenbart var en f d tunnelbanenedgång men som nu var igenbommad. Vi tittade på kartan och kom fram till att det måste vara en av de ”döda” tunnelbanestationerna i Östberlin som tunnelbanan från väst passerar men inte får stanna vid. Ungefär som hållplatsen på blåa tunnelbanelinjen mellan Hallonbergen och Kista, där Kymlinge station skulle varit om man hade bebyggt Järvafältet. Det som en Martin förundrades över var att tunnelbanenedgången var så intakt bortsett från att den var igenbommad. Nästan som om man sparat den för att kunna öppna den igen om Berlin skulle bli en enad stad igen. Äh, kom igen tyckte jag, det kommer aldrig att hända under vår livstid.  Sedan dess har vi varit tillbaka i Berlin, klivit av på just den stationen och kommit upp ur underjorden där vi då stod och förundrades över ”döda” spökstationer och igenbommade nedgångar.

Det finns många intressanta böcker om Berlin och murens fall. En av mina favoriter är Stasiland, en reportagebok om hur det var att leva i det forna DDR och ständigt vara övervakad av Stasi, den hemliga polisen. Författare är Anna Funders, född 1966, australiensisk journalist som bott och arbetat i Berlin i många år.

Filmen De andras liv är en skrämmande skildring av det östtyska övervakningssamhället och Stasis metoder. Här kan man verkligen säga att ”storebror ser dig”.

Filmen utspelar sig i Östberlin med början 1984 och handlar om den till synes känslolöse Stasi-mannen Gerd Wiesler som får i uppdrag att övervaka författaren Georg Dreymann och dennes flickvän, skådespelerskan Christa-Maria Sieland. Till en början ser Wiesler uppdraget som en möjlighet att klättra i hierarkin och rapporterar sanningsenligt till sina överhuvuden i Stasi-ledningen. Efterhand som fascinationen och förståelsen för de övervakade konstnärerna växer, flyttas hans lojalitet och utan deras vetskap börjar han istället att skydda dem.

Berlinmuren : historien om muren som delade en värld av Frederick Taylor

Det var både dramatiskt och oväntat när det plötsligt började växa upp ett taggtrådsförsett hinder rakt genom fyramiljonersstaden Berlin den 13 augusti 1961. På några få dagar hade det omvandlats till ett byggnadsverk som kom att symbolisera hela det vansinniga kalla kriget mellan öst och väst: Berlinmuren.

Frederick Taylor berättar hela den spännande historien om efterkrigstidens stora konflikt som ledde till tragedin med att staden Berlin delades, de splittrade familjerna, de många som sköts när de försökte ta sig till väst, och de som lyckades ta sig över muren. Konflikten och hotet om ett kärnvapenkrig tog inte slut förrän muren började rivas kvällen den 9 november 1989 av det folk som den skulle hålla inspärrat.

När DDR & BRD blev Tyskland av Lennart Hellström

Hur kunde Tysk­land, lika oväntat som snabbt, bli ett enat land igen efter 45 år av delning?  På mindre än ett år dessutom.

/Anita

I förra veckan hyrde jag och familjen en underbar stuga i Småland. Nära till älgar, kossor och Astrid Lindgrens värld. Helt perfekt! Värdinnan hälsade oss välkomna och meddelade att eftersom vi var först för säsongen så var det minsann ordentligt städat. Vi tyckte också att det verkade helt okej … ända tills vi började leta legobitar som ramlat in under soffan och upptäckte det här:

När vi började titta lite närmare upptäckte vi små och stora spindelkolonier i var och varannat hörn. Vi kan bara gratulera till ett sällsynt välmående hus.

Så om du, liksom vår hyresvärdinna, behöver några tips kring städning och hemmets vård så kan du hitta dem här.

/Anna B

Jag har aldrig varit med i en bokcirkel, men under min semester i Skåne förra veckan poddade jag en som jag lyssnade på i parken. Under sex radioprogram läser och diskuterar Anna Hallberg, Agneta Klingspor, Leif GW Persson och programledaren Marie Lundström den nordiska klassikern ”Alberte-serien” av Cora Sandell i SR’s radioprogram ”Bokcirkeln”.

Jag läste Alberte en sommar för några år sedan (i samband med nyöversättningen av Gun-Britt Sundström). Jag blev då tagen av Albertes livsöde och karaktär, hur samhället i Norden/Europa var i början på 1900-talet. Jag fick en sådan där läsupplevelse som fastnar i magen och som jag ständigt försöker sprida till nära och kära. Att nu lyssna på fyra andra läsningar, följa diskussionerna och inte alls hålla med gör Sandells ”Alberte” ännu mer intressant.

”Bokcirkeln” fortsätter till hösten men en ny bok och då jag ska försöka följa med i läsningen på ”riktigt” (inte i för- eller efterhand), för det är ganska skönt att delta i en bokcirkel på distans.

Lyssna eller podda Bokcirkeln

Hitta serien om Alberte i biblioteket

/Andrea

Copyright: Sveriges Radio

Idag presenterades något lika efterlängtat som årets Nobelpristagare i litteratur, eller listan över de nominerade till Augustpriset: SR:s sommarvärdar 2009! I alla fall anser jag att det är ungefär lika stort. Jag har ändå följt Sommar sedan typ 1985, med lika stort intresse varje år. Även i år kommer jag att sitta som klistrad vid radion kl. 13.05 varje dag (eller nästan), och jag har dessutom redan beställt SMS-påminnelse för de allra mest efterlängtade talarna (29 juni, 3 juli, 4 juli, 7 juli, 16 juli, 18 juli, 26 juli, 27 juli, etc..!).

Gå till Sommars hemsida och titta på exklusivt pressmaterial här! Sen är det bara att ställa in radion och vänta tills den 20 juni, då det hela kickar igång.

/Sara

Blåsta! Nedskärningsåren som formade en generation är skriven av Gustav Fridolin, som vi kanske bäst känner som ung före detta riksdagsledamot för Miljöpartiet. Fridolin är född 1983 och skriver alltså om sin egen generation som han menar fick ta smällarna av 90-tals krisen och de ”skitår” som följde med nedskärningar inom offentlig sektor. Den tes som drivs i boken, dels med bakgrund mot en hel del övertygande statistik men även personliga berättelser om olika 80-talisters öden, är att denna generation var den första som växt upp utan att kunna räkna med att få det lite bättre ställt än sina föräldrar. Det var när de växte upp som fritidsgårdar stängdes och skolkuratorer försvann från skolorna. Resultatet av detta enligt Fridolin: unga människor som mår sämre och har sämre än tidigare generationers unga. Beskrivningen av arbetsförmedlingen som inte förmedlar jobb och bostadsförmedlingen som inte förmedlar bostäder på grund av att det inte finns något att förmedla är (ned)slående och uppmaningen med denna bok är uppenbar: att politikerna måste ta ansvar och lära av tidigare misstag och inte låta den nuvarande krisen leda till ännu värre problem för kommande generationer.

Finns boken inne på biblioteket?

/Nova (född 1984!)

Den 7 juni är det val till Europaparlamentet. Då kan du som är medborgare i EU rösta på den du vill ska representera dig och resten av Sverige i EU.

Du bör ha fått ditt röstkort i brevlådan nu. Det behöver du för att kunna rösta. Om du av någon anledning inte vill eller kan vänta till valdagen, så finns det möjlighet att förtidsrösta. I Botkyrka förtidsröstar du på Medborgarkontoren i Hallunda centrum, Fittja centrum, Alby centrum, Tullinge centrum och Tumba centrum eller på Vårsta bibliotek.

Har du några frågor om hur det går till att rösta, så vänd dig till ditt medborgarkontor. Adress, telefonnummer och öppettider hittar du här.

Läs mer om EU-parlamentsvalet och hur du röstar här.

Osäker på vem du ska rösta på? Läs mer på EU-parlamentets sida.

/Sara

Fittja bibliotek Torsdag 15 maj

Fittja bibliotek Måndag 18 maj

Idag kl 12. ”smygöppnade” Fittja bibliotek (den STORA invigningen äger rum 29 augusti). Äntligen! Tänkte nog alla barn som dök upp efter skolan och utforskade sagoborgen och testade den nya utlåningsmaskinen. De senaste veckorna har personalen i Fittja slitit som tusan för att biblioteket ska bli klart i tid, det putsades ända in i det sista, men klart blev det och så fint det blev! På bilderna ovan ser ni hur mycket som skedde på bara några dagar. Bilderna nedan visar det nya snygga biblioteket.

I sista bilden dansar Botkyrka Community Teater omkring bland de nya hyllorna.

Kom och utforska det nya biblioteket!

Läs mer om nya Fittja bibliotek

/Andrea

]]> http://botkyrkabibliotek.wordpress.com/2009/05/18/smygoppningen-av-fittja-bibliotek/feed/ 0 botkyrkabibliotek fittja fittja1 fittja2 fittja4 fittja5 http://botkyrkabibliotek.wordpress.com/2009/03/12/tunnelbanan-%e2%80%93-hitdit-konsten-och-biblioteket/ http://botkyrkabibliotek.wordpress.com/2009/03/12/tunnelbanan-%e2%80%93-hitdit-konsten-och-biblioteket/#comments Thu, 12 Mar 2009 15:21:35 +0000 botkyrkabibliotek http://botkyrkabibliotek.wordpress.com/?p=514 ]]>

Om några dagar har jag bott i Stockholm i en månad. Det känns som ett halvår. Månaden har innehållit mycket pendling mellan en del av staden och en annan, vilket i början innebar en del sittande framför SL’s reseplanerare. Efter funderingar i kombination av samtal med erfarna kollegor samt en veckas test av olika färger och linjer genom Stockholms stads kollektivtrafik insåg jag att bussen var det rätta alternativet.

Att välja bussen framför tunnelbanan är i mitt fall motsägelsefullt eftersom jag alltid haft en romantiserande bild av tunnelbanan. Som turist i Stockholm har jag tidigare sett det som väldigt exotiskt och spännande att ”vara med” i storstadstempot, tränga in sig åt höger i rulltrappan, låtsas som att jag har koll på läget (samtidigt som jag sneglar på linjekartan). Tunnelbanan förverkligar det urbana och idén om storstadsliv och puls. 

Insikten kom dock ganska snabbt, att åka längre än från T-Centralen till Mariatorget medföljdes av en viss tristess och illamående, som i sin tur ökade med resvägen. Att det går en kvart snabbare med bussen är en sak att föredra, en annan är att se träd utanför fönstret istället för en mörk vägg.

Men, tunnelbanan är inte endast ett transportmedel, en linjekarta, en färg och en station. Det är också en konstutställning och ett bibliotek. På nästan varje station i Stockholm finns det konstnärlig utsmyckning skapad av ungefär 150 konstnärer, i form av skulpturer, mosaiker, målningar, ristningar och reliefer. Att besöka alla stationer med konst sägs bli världens längsta konstutställning. SL erbjuder så kallade ”konståkningar”, där konstguider berättar mer om verken och konstnärerna på en utvald station.

I dagarna hade Stockholms stads första tunnelbanebibliotek invigning, på Högdalens station (och fler är planerade). Biblioteket är inspirerat av affärer som Apoteket Shop och Pocketshop och motivet bakom är att man ska nå ut till besökare som inte annars kommer till biblioteket. Att nå folk i rörelse. Jag tycker att det är en ny spännande idé som det ska bli intressant att följa – kommer fler låna böcker? Eller vilken uppgift kommer att vara viktigast för tunnelbanebiblioteken? Sagostunder?

Så, tunnelbanan är inte bara ett sätt att ta sig från en plats till en annan, utan det är också ett ställe där du kan pilla på konst och en delta i en bokcirkel. För egen del gillar jag de två sista.

Läs mer om Högdalens bibliotek här.

Läs mer om konstutställning i tunnelbanan här.

Andrea

Att bli tagen på allvar som kvinnlig konstnär och författare under slutet av 1800-talet var inte självklart trots att frågan om kvinnans rättigheter och ställning som hustru, mor och konstnär vid denna tid, närmare bestämt 1880-talet, stod högst på dagordningen. Att det var de nordiska författarnas uppgift att ställa problem under debatt hade George Brandes kungjort under ett seminarium i Köpenhamn vilket gav upphov till en bred repertoar av problematiserande, samhällskritisk dramatik (med ett annat ord ”indignationslitteratur”). Till de kvinnor som hade självförtroende nog att skriva dramatik, vilket herrar som August Strindberg, Henrik Ibsen och Björnstjerne Björnson ägnade sig åt, hörde Victoria Benedictsson, Alfhild Agrell och Anne Charlotte Leffler. Deras dramatik var mycket populär. Alfhild Agrells uppskattade stycke Räddad (1882) uppfördes inte mindre än 26 gånger på två år på Kungliga Dramatiska Teatern. (Som en jämförelse kan nämnas att Strindbergs pjäser i genomsnitt uppfördes 10 gånger.)

Den politiska och delvis melodramatiska Räddad kan med stor behållning läsas som en direkt replik på Ibsens kontroversiella Ett dockhem som gavs ut 1879. Precis som Nora vantrivs Viola i sitt konservativa, kvävande äktenskap och längtar efter ett annat liv. I slutet av pjäsen står hon beredd att ensam möta det verkliga samhället. Skillnaden mellan Agrells och Ibsens frihetstörstande kvinnor är dock att Ibsen lämnar Nora på tröskeln till det trånga lilla dockhemmet och framtiden tycks i just det ögonblicket ligga öppen. (Vid urpremiären av Ett dockhem vann dock Torvald flest av kritikernas sympatier och många uppfattade det som mer upprörande att Nora lämnade sina barn än sin man.) Agrell går ett steg längre än Ibsen och föreställer sig vad som kan hända den kvinna som förlupit hemmet, till exempel att hon kommer att förlora vårdnaden om sitt barn. Enda sättet för Agrell att frigöra Viola från äktenskapets begränsningar är att döda hennes barn. Barnets död är symbolisk och ett straff för att modern inte tidigare brutit sig ur äktenskapets fängsel: ”Hade jag gått förr, hade kanske Alf levat ännu” men det är också mannens verk: ”Det är ni som förgiftat modern, och då måste ju barnet dö”. Det är ett oförsonligt, desillusionerat och en smula melodramatiskt bidrag i en litterär samtid som sätter samhälle, äktenskap och kvinnans såväl rättigheter som skyldigheter under debatt.

/Ika

foto: Cosby

Vi har ju tidigare skrivit om möjligheterna att låna hem en dansföreställning från Alby bibliotek.  Om ni har varit nyfikna på det men kanske inte riktigt vågat låna hem dansen tycker jag att ni skall kolla på SVT2 ikväll, tisdag den 9/12 klockan 22.30. Då gästar Albydansarna Paloma Madrid, Emma Dominguez, Felipe Barra och Niklas Valenti Eftersnacks studio och berättar om arbetet med Dans i lägenhet.

Kolla in Eftersnacks hemsida här.

Kolla på filmen Dans i lägenhet här.

/Tobias

ps. Om du bor i Alby och är intresserad av att låna en dans kan du skicka ett mail till mig.