Hösttider är deckartider… På onsdag kommer Inger Frimansson till Tumba bibliotek och pratar om sitt författarskap. Frimansson är kanske mest känd för sina deckare, men har också skrivit lyrik och ungdomsböcker. Flera av hennes böcker är översatta; de finns på nio språk förutom svenska. Råttfångerskan heter hennes senaste deckare; De starkare hennes senaste ungdomsroman. Här kan du också se allt som finns inne av Inger Frimansson på biblioteket. Och det är mycket…

Vill du läsa mer om Frimansson kan du besöka hennes webbplats.

Alltså - varmt välkomna på deckarkväll på onsdag!

När: onsdag 25 november kl 18.30

Plats:Tumba bibliotek

Övrigt: Ingen föranmälan. Fri entré.

Arr: Tumba bibliotek i samarbete med ABF Botkyrka-Salem

/Johanna

Den 10 november 1989, det var en fredag och jag var ledig från jobbet. Radions P1 surrade i bakgrunden medans jag höll på att stöka i köket. Plötsligt stannar jag till när jag hör nyheterna. Berlinmuren har fallit och mängder av människor från Östberlin har begett sig över gränsen till väst. Har jag verkligen hört rätt?  Sätter på TV:n och följer nyheterna hela dagen. Ringer mina föräldrar och berättar vad jag hört på radion.

Ja, den här händelsen berörde mig starkt eftersom jag har anknytning till Berlin. Min mamma är född och uppväxt där, jag har min släkt i Berlin och har tillbringat många sommarlov där. Muren har funnits där så länge jag kan minnas och aldrig kunde jag tro att muren skulle rivas.

Någon gång i mitten av 80-talet när min man för första gången kom till Berlin så var vi över på den östra sidan. Vi stannade till vid något som helt uppenbart var en f d tunnelbanenedgång men som nu var igenbommad. Vi tittade på kartan och kom fram till att det måste vara en av de ”döda” tunnelbanestationerna i Östberlin som tunnelbanan från väst passerar men inte får stanna vid. Ungefär som hållplatsen på blåa tunnelbanelinjen mellan Hallonbergen och Kista, där Kymlinge station skulle varit om man hade bebyggt Järvafältet. Det som en Martin förundrades över var att tunnelbanenedgången var så intakt bortsett från att den var igenbommad. Nästan som om man sparat den för att kunna öppna den igen om Berlin skulle bli en enad stad igen. Äh, kom igen tyckte jag, det kommer aldrig att hända under vår livstid.  Sedan dess har vi varit tillbaka i Berlin, klivit av på just den stationen och kommit upp ur underjorden där vi då stod och förundrades över ”döda” spökstationer och igenbommade nedgångar.

Det finns många intressanta böcker om Berlin och murens fall. En av mina favoriter är Stasiland, en reportagebok om hur det var att leva i det forna DDR och ständigt vara övervakad av Stasi, den hemliga polisen. Författare är Anna Funders, född 1966, australiensisk journalist som bott och arbetat i Berlin i många år.

Filmen De andras liv är en skrämmande skildring av det östtyska övervakningssamhället och Stasis metoder. Här kan man verkligen säga att ”storebror ser dig”.

Filmen utspelar sig i Östberlin med början 1984 och handlar om den till synes känslolöse Stasi-mannen Gerd Wiesler som får i uppdrag att övervaka författaren Georg Dreymann och dennes flickvän, skådespelerskan Christa-Maria Sieland. Till en början ser Wiesler uppdraget som en möjlighet att klättra i hierarkin och rapporterar sanningsenligt till sina överhuvuden i Stasi-ledningen. Efterhand som fascinationen och förståelsen för de övervakade konstnärerna växer, flyttas hans lojalitet och utan deras vetskap börjar han istället att skydda dem.

Berlinmuren : historien om muren som delade en värld av Frederick Taylor

Det var både dramatiskt och oväntat när det plötsligt började växa upp ett taggtrådsförsett hinder rakt genom fyramiljonersstaden Berlin den 13 augusti 1961. På några få dagar hade det omvandlats till ett byggnadsverk som kom att symbolisera hela det vansinniga kalla kriget mellan öst och väst: Berlinmuren.

Frederick Taylor berättar hela den spännande historien om efterkrigstidens stora konflikt som ledde till tragedin med att staden Berlin delades, de splittrade familjerna, de många som sköts när de försökte ta sig till väst, och de som lyckades ta sig över muren. Konflikten och hotet om ett kärnvapenkrig tog inte slut förrän muren började rivas kvällen den 9 november 1989 av det folk som den skulle hålla inspärrat.

När DDR & BRD blev Tyskland av Lennart Hellström

Hur kunde Tysk­land, lika oväntat som snabbt, bli ett enat land igen efter 45 år av delning?  På mindre än ett år dessutom.

/Anita

För ett tag sedan gästade den polska författarinnan Olga Tokarczuk Babel och programledaren Daniel Sjölin presenterade henne som en framtida Nobelpristagare. Klart att jag blev nyfiken, så dagen efter lånade jag Daghus, natthus (den bok som har gett henne internationellt genombrott) .

Läsningen av Daghus, natthus var en fullständig njutning på flera olika sätt. Språket är enkelt, poetiskt och det flyter på i de mest fantastiska meningarna, till exempel:

Hon reste sig ljudlöst och försvann omärkligt för att pyssla med sin rabarber, perukerna i sina tygaskar, så att vår gemensamt skötta växt, vår ömsesidiga tystnad, vidgade sig i spåren efter henne och blev ännu starkare än förut, växte sig än mäktigare.

Så vackert! Olga Tokarczuk målar färgstarka bilder med sitt språk, så att jag som läsare lätt fångar in dofterna och färgerna i den polska landsbygden, människornas drömmar, öden och känslor. I våras kom hennes roman Löparna ut i Sverige som tydligen skiljer sig ifrån de tidigare romanerna då den inte har ett polskt tema.

När jag läser om Olga Tokarczuk i intervjuer, bloggar och recensioner får jag känslan – ”Varför har jag inte hört talas om henne förr?” Hon hyllas gång efter gång, men ändå har jag inte fått nys om henne förrän nu. Jag tänker att det är för att hon är utgiven på ett litet förlag (Ariel skrifter). Små förlag kan ha de intressantaste författarna, till och med Nobelpristagare, men de kan ha svårt att nå ut i djungeln av bokutgivning.

Under intervjun i Babel pratade Olga Tokarczuk om de centraleuropeiska författarna (Hertha Müller bland annat), att de delar samma historia.  Jag tror att det finns flera okända författarskap som kommer att upptäckas framöver som kommer från de centraleuropeiska länderna. Förhoppningsvis översätts de i större omfattning till svenska framöver.

Hitta Olga Tokarczuk i biblioteket

Se ett klipp från intervjun i Babel

Läs mer om förlaget Ariel Skrifter

Läs recension från SvD av Löparna

/Andrea

Claes Borgström inledde dagen.

Trion Tess Kapell underhåll under pauserna med schlager från förr.

Karin Schenck Gustafsson (professor i kardiologi och chef för Centrum för Genusmedicin vid Karolinska Institutet i Solna) pratade intressant om genus och medicin.

Tobias rapporterade i full fart i Bibliotekets Twitter – kolla!

Afamia Maraha talade om mänskliga rättigheter och jämställdhet.

I pauserna klippte och klistrande vi med ord från bland annat Ernst Brunner och Björn Ranelid.

Kim Anderzon framförde monologen ”Vi har alla samma historia” av Dario Fo.

Tiina Rosenberg avslutade dagen med att upplysa oss om skillnaden mellan feminism och jämställdhet och att det inte är farligt att ha olika åsikter.

/Andrea

Sedan några dagar tillbaka kan du i Tumba bibliotek beskåda hantverk från medlemmar i Botkyrka- Salem hemslöjdsförening. Montern med olika slags slöjdprodukter finns på barnavdelningen. Kika in och låt dig inspireras. Kanske får du till och med lust att skapa någonting eget…

Föreningens hemsida är också väl värd ett besök. Du hittar den här.

/Johanna

Att kommunisten, ministern och gerillaledaren Che Guevara är en ikon världen över än idag beror förmodligen lika mycket på ett snyggt fotografi som hans faktiska handlingar under sin livstid. Inte för att förringa Ernesto ”Che” Guevaras betydelse som historisk person: den kubanska revolutionen är fortfarande en nagel i ögat för USA:s latinamerikanska intressen och för de kubaner innanför eller utanför Kuba som drömmer om att landet skall bli fritt från Castrobröderna.  Och för dem som sympatiserar med Guevaras sak är han ju onekligen attraktiv som ikon: en ungdomlig revolutionär som inte drog ner på tempot förrän hans motståndare tog livet av honom. Man kommer dock inte ifrån att utanför Kuba och Latinamerika är de som kan beskriva hur det berömda fotot på Guevara ser ut förmodligen betydligt fler än de som kan redogöra för hans liv.

 I alla fall, det stora arbete som det innebär att göra en film av Che Guevaras historia tog filmaren Steven Soderbergh på sig och detta resulterade i två filmer: Che – Argentinaren och Che – Gerillaledaren. Det är svårt att se de här två filmerna var för sig utan de måste nästan ses som en helhet. Che – Argentinaren visar Guevara under den kubanska revolutionens tid och innefattar även Guevara begav sig till New York 1964 för att prata i FN – skyskrapan. Den här filmen känns stundom lika fragmentiserad som en David Lynch film (behöver inte vara en dålig sak) och är lite svår på det sättet: man går lätt bet om man försöker göra ett kronologiskt helhetsgrepp på vad som faktiskt händer under filmens lopp. Ändå tycker jag att det är njutbart att titta på Che – Argentinaren, det gäller bara att ge upp ambitionen att se den som en biografi. Benicio Del Toro är helt perfekt som huvudrollsinnehavare och Soderberghs uppenbara ambition att göra en snygg film ger resultat. Om Che – Argentinaren dras med problemet att den kanske blir lite tråkig på grund av svårigheterna att hänga med i händelseförloppet så är Che – Gerillaledaren desto mer spännande. Guevara har bytt plattfrom från Kuba till Bolivia för att sprida revolutionen över kontinenten. Där möter han på svårigheter: hans framgångar vill inte upprepa sig och USA är fast beslutna att inte låta kommunismen få ytterligare ett fotfäste i Amerika. Det är Guevaras undergångssaga som berättas och det är svårt att inte ryckas med.

Förutom Soderberghs filmatisering av Ches liv finns det en några år gammal biopic av Walter Salles : Dagbok från en motorcykel med Gael Garcia Bernal i huvudrollen. Denna film har ett annat fokus och skildrar den unge Guevaras politiska uppvaknande under en längre resa på den Latinamerikanska kontinenten. Salles lyckas kanske bättre än Soderbergh med att begripliggöra personen Che Guevara, och åskådaren får mer insikt i vilka hans motiv var.

Om man nu är verkligt nyfiken på vem Che Guevara var som person och inte bara vill titta på en massa filmer hela tiden finns det en del böcker att tillgå. Svensken Björn Kumm, som såg Guevara på sin dödsbädd, kom nyligen med biografin Che. Men den mest definitiva biografierna sägs vara skrivna av Jon Lee Anderson Che Guevara: Ständigt mot segern 1928-1959 och Che Guevara: Fosterlandet eller döden 1959-1967.

Finns Steven Soderberghs filmer om Che inne på biblioteket?

Finns Dagbok från en motorcykel inne på biblioteket?

Finns Björns Kumms Che inne på biblioteket?

Finns Jon L Andersons biografier om Che Guevara inne på biblioteket?

/Tobias

Häromdagen såg jag Ken Loachs film it’s a free world om jobbtrafficking och utnyttjandet av papperslösa arbetare i en globaliserad värld.

Historiens huvudperson är Angie (Kierston Waering), en ensamstående brittisk mamma som kämpar för att få tillvaron att gå ihop. Filmen börjar med att hon förlorar sitt jobb när hon utsätts för sexuella trakasserier från sin chef. Angie, som själv har en trasslig bakgrund, är dock inte den som ger sig utan bestämmer sig för att utkräva en hämnd: att starta ett eget framgångsrikt bemanningsföretag, kosta vad det kosta vill. Tillsammans med rumskamraten Rose skrider hon till verket och börjar rekrytera östeuropeiska arbetare som jobbar billigt åt brittiska företag.

Trots inledande framgångar går det så småningom trögt för Angie och Rose och de skaffar sig fiender i ”branschen”. Att börja anställa arbetare som saknar papper och därmed öka sina egna vinster är inte bara lockande utan det finns starka krafter som kräver den utvecklingen. Angie är inställd på att göra vad som krävs för att vinna i en fri värld…

 Ken Loach kan lätt anklagas för att vara en pamflettregissör (som här) men it´s a free world är en i mitt tycke väldigt bra film som visar många perspektiv av ett intressant ämne. Speciellt karaktären Angie lyfter filmen: hon är mångbottnad och fungerar både som filmens hjälte och bad guy. Ibland framstår hon som lika maktlös som de papperslösa hon utnyttjar, och det är väl också en del av Loachs poäng: när Angie beter sig som ett sannskyldigt monster är hon också produkten av ett samhälle, och av allas våra handlingar.

Ken Loachs film utspelar ju sig i Storbritannien, men är du intresserad av de papperslösas situation i Sverige kan jag rekommendera De papperslösa och de aningslösa av Kristina Mattsson som kom ut häromåret på Leopard Förlag. En informativ och dyster behandling av ämnet.

Finns it’s a free world inne på biblioteket?

Finns De papperslösa och de aningslösa inne på biblioteket?

/Tobias

”Glöm för ett ögonblick bort att ”Djävulens Märke” utspelar sig på en högstadieskola och att hjältinnan bara är 16 år. ”Djävulens märke” må sorteras som ungdomsbok, men är så välskriven att den förtjänar vuxna läsare.”

När landets bästa bokblogg skriver så ser jag inget annat val än att bjuda er på en länk till vår unga blogg och mitt inlägg om den läskigaste boken jag läst på väldigt länge:

http://ungabotkyrkabibliotek.wordpress.com/2009/11/04/djavulens-marke/

men du kanske är för gammal och tråkig för att vilja/våga bli riktigt riktigt rädd i höstmörkret?

/Henrik

Den 14 november är det dags för Feministiskt Forum i Folkets hus Hallunda. En hel del spännande personer kommer dit och även vi! Biblioteket kommer att vara där med bland annat en workshop där vi handfast  och aktivt dekonstruerar den manliga litteraturkanonen  – Ni kommer även kunna följa vad som händer under dagen vid vårt bokbord på Twitter.

Vi ses där!

/Andrea

Författaren Willy Kyrklund dog 27 juni 2009, 88 år gammal. Författaren och journalisten Malte Persson tyckte att detta var så pass signifikant att han avbröt sin semester för att skriva en liten dödsannons i sin blogg med motiveringen att Kyrklund (fram till dess han dog då…) ”var Sveriges bästa levande författare – lika lysande klar i tanken som i den sällsynt vackra prosastilen”. Jag hade ju vid detta tillfälle varken läst Willy Kyrklund eller Malte Persson, men det är ju inte svårt att bli lite nyfiken när man läser sådana lovord.

 Så jag tog Malte Perssons rekommendation och gav mig på att läsa Solange, en relativt kort roman från 1951 som skall vara en introduktion till Kyrklunds författarskap. Boken handlar kort och gott om flickan Solange, hennes uppväxt och så småningom hennes äktenskap med Hugo.  Mycket av stoffet i Solange är av den arten att det alltid känns aktuellt: en ung persons drömmar i konflikt med en mördande vardag. I romanen kan man läsa om tvåsamhetens bojor och konventionernas börda, och romanen berör utan att skeendena beskrivs överdrivet dramatiskt. Snarare är Kyrklunds prosa lite enkel och drömsk.

 Solange är stilistiskt snygg men också idéstoffet i den är intressant (och det krävs ju för en bra roman i alla fall om du frågar mig). Mötet mellan dröm och verklighet i ett svunnet folkhem lämnar mersmak och jag kommer nog att återkomma till Kyrklund igen. Kanske genom Polyfem förvandlad som nyligen fick en ny utgåva av Modernista förlag?

Vad finns det för böcker med Willy Kyrklund inne på biblioteket?

/Tobias